Its time to surrender, spent to long pretending theres no use trying when the pieces don’t fit anymore

James morrison.The pieces don’t fit anymore.

Har tänkt jätte mycket de senaste dagarn. på allt. på alla. speciellt en person. Jag är trött. jag orkar inte leka mer. jag vill inte behöva kämpa. jag vill inte behöva analysera vad du menar. jag vill bara att du säger det. orkar inte med detta spel eller jargong eller va det e vi har. PRATA med mig! seriöst! Varför kan inte allt vara lätt? Ifall jag skulle behöva välja mellan två personer så tror jag att jag hade varit dum. jag hade valt helt fel..för hoppet finns ju att det ändå skulle kunna vara rätt…inte för att valet skulle komma…nope. Men det är intressant att jag tänker på vad jag skulle välja ifall valet fanns.

Men egentligen, jag förstår inte varför jag går och tänker på detta. Jag menar hur många timmar av mitt liv ska jag slösa på en enda person? Hur många minuter av min värdefulla tid ska gå till en person som så tydligt visar att han inte vet vad han vill, eller vet ens vad han gör? Jag vet ju, medvetet vet jag, att jag borde sluta. Min hjärna vet detta…Jag menar hade mina kompisar hållt på som jag gör så hade jag fått spel och skällt ut dem… jag kan vara dömande och otålig, jag vet.

Så, jag ska inte säga att jag har dragit gränsen, för det har jag sagt otaliga gånger. jag har dragit gränsen men inte hållt på det. Jag respekterar mig själv, men tydigen inte när det gäller detta. jag menar, våga råka tafsa på mig då minnsann får jag dig att ångra att du tänkte så överhuvudtaget, men behandla mig som om jag inte är värd mer än lite tykna ord följd av ett desperat försök att få uppmärksamhet genom att låtsas sparka på soffan jag sitter på eller liten klapp på mitt huvud när du ser att jag ignorerar dig..nä då gör jag ingenting…jag är inte den person som jag vill vara. jag är inte den person som jag trodde jag skulle vara. jag påverkas mer än jag vill. och jag vill inte att min lycka ska defineras av en annan persons blick på mig eller leende eller klapp eller diss…

Men man vill kanske för mycket.

Men för helvete, vad vill du???? Ifall du inte tycker om mig så varför måste du söka min uppmärksamhet, varför måste du få bekräftelse från mig? Ifall du gillar mig så hur kommer det sig att jag inte får prata med dig? varför måste det vara på dina villkor? Varför får du bekänna, får du berätta. Men varför får inte jag det? Och hur kommer det sig att varje gång jag förksöker få dig ur mitt huvud, varje gång jag försöker låtsas som att jag är över hela grejen, så gör du något som förvånar mig, som får mig att falla…?

blilr så arg. så mycket energi på något sådant. pinsamt.

tenta img, tror ni att jag kan koncentrera mig eller?

Explore posts in the same categories: Uncategorized